Havskatt

Havskatten (Anarhichas lupus) är en av de mest särpräglade fiskar du kan landa på svenska västkusten. Med sina vargliknande huggtänder, muskulösa käkar och ålliknande kropp är den omöjlig att förväxla med något annat. Arten lever på stenig havsbotten längs Bohusläns kust och fångas bäst på naturagn under våren. Den är ovanlig, kräver rätt teknik och plats, och är i dag klassad som akut hotad i svenska vatten.

Biologi

Utseende och identifiering

Havskatten har en avlång, ålliknande kropp med ett stort huvud och en lång ryggfena som löper längs hela ryggen. Färgen varierar från grå till brunaktig, ibland med olivgrön eller blågrå ton, med flera mörka tvärband längs sidorna. Det mest iögonfallande är käkarna: fyra till sex långa, koniska huggtänder längst fram i både över- och underkäke, följt av rader med krossande knöltänder längre bak. Tänderna slits ned av den hårda dieten och byts ut successivt, ungefär en gång per år.

En anpassning till det kalla vattnet är att havskatten producerar antifrysproteiner i blodet, vilket gör att den kan leva i temperaturer ner till omkring -1 °C.

Storlek och tillväxt

Havskatten når vanligen 50–100 cm och 2–8 kg i svenska vatten. De värdena är genomsnitt med stor variation mellan vatten och djupzoner. Nordiska exemplar kan undantagsvis nå upp mot 125 cm och 20–26 kg. Det längsta dokumenterade exemplaret uppges ha mätt 150 cm.

Ålder (år)	Typisk längd	Typisk vikt
3	35–45 cm	0,5–1 kg
5	50–65 cm	1,5–3 kg
8	70–85 cm	3–6 kg
12+	90–110+ cm	7–15+ kg

Värdena är ungefärliga genomsnitt. Tillväxten varierar kraftigt med vattentemperatur, djup och tillgång på föda.

Diet

Havskatten är specialist på tjockskaliga bottendjur: sjöborrar, krabbor, eremitkräftor, musslor och stora snäckor. Den knäcker skalen med sina kraftiga käkar och är en viktig predator som håller bestånden av sjöborrar och strandkrabba i schack. Till skillnad från vad många tror äter havskatten i regel inte andra fiskar.

Fortplantning

Fortplantningen är ovanlig bland fiskar. Befruktningen är inre, och honan lägger sedan upp till 20 000 ägg i en sammanhängande klump på botten. Hanen vaktar äggen under hela inkubationstiden, som i kallt nordiskt vatten kan sträcka sig över flera månader. Leken sker i svenska vatten under november till februari, på 40–200 meters djup. Havskatten blir könsmogen vid ungefär 6 års ålder, vilket gör arten extra känslig för hårt fisketryck.

Habitat och beteende

Havskatten lever på hård, stenig eller klippig havsbotten, från grunt vatten ner till 500 meters djup. Den föredrar trånga skrymslen, sprickor och grottor där den kan ligga relativt stilla. Under sommaren uppehåller den sig grundare (20–60 m), vintertid vandrar den djupare (mot 400 m). Den är skygg och ensamlevande. Individer är stationära under långa perioder och visar starkt revirtrohet. Mot dykare är den försiktig, men den hugger reflexmässigt med tänderna när den tas upp.

Beståndssituation

Havskatten är rödlistad i Sverige. SLU Artdatabanken klassade arten som starkt hotad (EN) 2010–2020. I Rödlista 2025, publicerad i mars 2026, försämrades statusen till akut hotad (CR). HELCOM rödlistar östersjöbeståndet som Endangered (EN). De svenska kommersiella landningarna i Kattegatt minskade från över 30 ton 1999 till under 2 ton 2011. Arten saknar artspecifika fångstregler i Sverige, trots sin hotstatus.

Bästa säsong

Vår

April och maj är den bästa perioden för riktat havskattfiske i Sverige. Fisken rör sig då grundare längs kusten och är mer aktiv. Historiskt sett beskrevs vårfisket utanför Tjörn och Orust som ett av de bättre kusthavsfiskena på västkusten. Mars kan ge fisk men kräver mer tålamod och djupare vatten.

Sommar

Havskatten vandrar djupare under sommaren och fångas mer sällan från yttre skärgård och kustnära marker. Sommarfiske är möjligt men kräver att du hittar rätt djup och hårdbottnar längre ut.

Höst

Höstfiske ger sporadiska fångster. Fisken är på väg mot djupare vatten och lekplatser. Inte en produktiv period för riktat fiske.

Vinter

Havskatten leker under vintern på djupare vatten och är praktiskt sett svår att nå med sportfiskeutrustning. Bottentrålfisket ger bifångst även vintertid, men sportfiske är marginellt.

Dagliga mönster

Havskatten är en bottenlevande art utan tydliga dygnsrytmiska bitmönster jämförbara med sötvattensfisk. Lugna, mulet dagar med lite ström verkar gynna fiske, men dokumentationen är begränsad.

Fisketekniker

Havskatten fångas med bottenbaserade metoder från båt. Varje teknik beskrivs mer utförligt på respektive tekniksida.

Bottenmete med naturagn

Havskattfiskets standardmetod. Du driver eller håller position med motorn över utvalda hårdbottnar, branter och vrak, alternativt ankrar på känd mark. Sänket eller pilken läggs på botten och “dunkas” några gånger för att skapa ljud och skapa rörelse, sedan lyfts det strax ovan botten. Agnet måste bytas regelbundet för att doften ska hålla. Hugget kan kännas som ett par långsamma drag. Ta inte mothugget för snabbt: låt fisken ta betet ordentligt. Utrustningen bör inte vara för mjuk. Krokarna ska drivas in i en stenhård käke, och ett spö med kraft i ryggen är nödvändigt.

Läs mer om mete

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Ett kraftigt bottenmetespö avsett för hav, lämpligt för 20–40 lbs draglina och tunga sänken (100–300 g), ger tillräcklig kraft för ett säkert mothug.

Rulle: En robust multiplikatorrulle eller stor haspelrulle med hög draglina-kapacitet och pålitlig broms fungerar bra för djupfiske.

Lina: Flätlina 30–50 lbs ger god känslighet för botten och ger direkt kontakt med hugget på djupet.

Tafs: Grov monofilament 0,80–1,20 mm eller stål, 20–40 cm lång med en stor enkelkrok (5/0–10/0). Byt ut trekroken på pilken mot en agnad enkelkrok.

Beten: Naturagn är grundregeln. Mussla i agnstrumpa, krabba, räka och fiskstrimlor av sill eller makrill är de mest beprövade alternativen.

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

11,449 kg, 107 cm Fångad av Peter Gimdal (Stenkullen), sydväst om Måseskär i Bohuslän, 2009. Fisken togs på pilk agnad med mussla från egen båt och godkändes av Sportfiskarna som nytt rekord, drygt tio kilo tyngre än det dåvarande rekordet på 10 kg från 1992.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

52 lb (ca 23,58 kg) Fångad av Frederick Gardiner, Georges Bank, Massachusetts, USA, 1986.

Det svenska rekordet på 11,449 kg är knappt hälften av IGFA-rekordet. Det återspeglar att bestånden i Nordsjön och Nordatlanten kan producera avsevärt grövre fiskar än vad Bohuslän i dag erbjuder.

Nordiska rekord

• Norge: 22,84 kg (gråsteinbit/havskatt), fångad av Hendrickse Roland utanför Sørøya, Hasvik, Finnmark, 27 juni 2007.
• Danmark: Danska fångster av havskatt överstiger sällan 10 kg i sydskandinaviska vatten. Något officiellt nationellt rekord har inte kunnat verifieras i tillgängliga källor.
• Finland: Havskatten är sällsynt i finska vatten. Inget sportfiskerekord har kunnat verifieras.

Namn och etymologi

“Havskatt” är belagt i svenska skriftliga källor sedan 1700-talet. Namnet syftar sannolikt på likheterna med en katt: de framstående huggtänderna och det breda, runda huvudet. Koppling till sjönamnet Kattegatt, av holländska och ungefär “katthålet”, är omtvistad men återkommande i etymologiska diskussioner.

Som matfisk säljs arten flådd och utan huvud under det kommersiella namnet kotlettfisk, vilket är det namn de flesta konsumenter känner igen.

Äldre dialektala namn från Bohuslän inkluderar: badäng (noaord), havskuse, havskyssa, kyss (Donsö), håkatt och havkatt. Inofficiella sportfiskartermer som havsvarg, sjöulv och havdjävul förekommer i äldre fiskerapporter.

Det vetenskapliga artnamnet lupus är latin för varg, ett direkt svar på huggtändernas utseende. Släktnamnet Anarhichas har rötter i det grekiska ordet för “klättra upp”, baserat på en gammal och felaktig föreställning att fisken klättrade upp på klippor.

I Norge heter arten gråsteinbit eller steinbit (stenbitare). I Danmark havkat. På finska merikissa eller kissakala. På isländska och färöiska steinbítur. Det norska steinbit är inte samma fisk som svenska stenbit, som är sjurygg (Cyclopterus lumpus).

Havskatt som matfisk

Havskatten är en genuint god matfisk. Köttet är fast, vitt och magert med en svag, behaglig ton av skaldjur som speglar artens diet. Den fasta strukturen gör att den håller ihop bra vid tillagning och passar för grillning, stekning, ugnsbakning och ångkokning. Traditionella svenska och skandinaviska tillagningar inkluderar panerad och stekt kotlett, ugnsbakad med citron och örter, samt stekt med gräddsås.

I fiskdisken säljs den nästan alltid flådd och utan huvud. Skinnet är tjockt och läderliknande och har historiskt använts till hantverk.

Havskatten är akut hotad i svenska vatten. Eftersom arten är sent könsmogen och bestånden är pressade bör du noga väga om det är rätt att behålla fångsten, även om inga lagstadgade begränsningar finns.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Det finns inga beslutade artspecifika minimimått eller fönsteruttag för havskatt i svenska vatten per Havs- och vattenmyndigheten. Generella regler för handredskapsfiske i havet gäller.

Fredningstider

Inga artspecifika fredningstider finns för havskatt i Sverige. Lokala fredningsområden och regler för andra arter kan påverka var och när du får fiska på en viss plats.

Catch and release

Frivillig återutsättning rekommenderas starkt. Havskatten är akut hotad (CR) i Sverige, saknar fångstreglering och är extra känslig på grund av sen könsmognad. Hantera fisken snabbt och varsamt. Håll den i vattnet så länge som möjligt. Undvik att dra ut den helt i luften om avsikten är återutsättning.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.