Makrill

Makrillen (Scomber scombrus) är en av de mest lättillgängliga kustnära sportfiskarna i Sverige och ett populärt mål för fiskare längs hela västkusten. Den är en nära släkting till tonfisken, saknar simblåsa och måste simma hela livet. Makrillen är också Bohusläns officiella landskapsfisk.

Biologi

Utseende och identifiering

Makrillen är omöjlig att förväxla med någon annan art i svenska vatten. Ryggen är metallblå till grönblå med ett mönster av mörka, vågiga tvärband som sträcker sig ned mot sidolinjen. Buken är silvervit med en svag pärlemorlysande ton. Kroppen är strömlinjeformad och avsmalnar kraftigt mot den djupt kluftade stjärtfenan, ett tecken på att den är byggd för hastighet och uthållighet. Två ryggfenor sitter långt ifrån varandra och bakom analfenan löper fem korta finlets.

Storlek och tillväxt

En genomsnittlig makrill i svenska vatten väger 200–600 gram och mäter 25–35 centimeter. Fiskar över 1 kilogram är ovanliga och betraktas som storfisk. Tabellen nedan visar genomsnittliga värden. Tillväxttakten varierar med vattentemperatur, födobestånd och geografisk position.

Ålder	Ungefärlig längd	Ungefärlig vikt
1 år	15–20 cm	40–80 g
2 år	22–28 cm	100–200 g
3 år	27–33 cm	200–350 g
5 år	33–40 cm	400–600 g
10 år	40–50 cm	700–1 100 g

Värdena är genomsnitt med stor variation mellan vatten och bestånd. Makrillen kan bli upp till 20 år och i undantagsfall nå 60 centimeter och 3 kilogram.

Diet

Makrillen är opportunistisk och anpassar sitt matval efter vad som finns tillgängligt. Unga fiskar filtrerar djurplankton som hoppkräftor och krill genom täta gälräfständer. Vuxna individer tar aktivt fisk som tobis, sill och skarpsill, och jagar ofta i stim nära ytan. Jaktsäsongerna i sommarhalvåret, när sillen är ung och riklig, ger makrillen möjlighet att äta sig ovanligt fet inför höstvandringen.

Fortplantning

Makrillen blir könsmogen vid 3–4 års ålder. I svenska vatten sker leken i Skagerrak och Kattegatt under juni–juli när vattentemperaturen ligger runt 14 grader. Leken sker vid ytvattnet. En hona kan producera upp till en miljon ägg fördelade på flera lektillfällen under natten. Ägg och larver lever fritt i vattenmassan.

Habitat och beteende

Makrillen lever uteslutande i saltvatten och förekommer pelagiskt, det vill säga i den fria vattenmassan snarare än vid botten. Den saknar simblåsa och måste hålla rörelsen uppe för att andas. Arten är social och lever alltid i stim. Under sommaren söker stimmen upp grunda kustvatten och fjordar längs Bohusläns kust. Vattentemperaturen 7–17 grader verkar vara det optimala intervallet. Makrillen övervintrar i Nordsjöns och Atlantens djupare vatten och vandrar in till svenska vatten under våren.

Beståndssituation

Det nordostatlantiska makrilbeståndet är ett av de kommersiellt viktigaste fiskbestånden i Europa. Beståndet har under 2000-talet förändrats geografiskt till följd av stigande havstemperaturer och vandrar nu längre norrut och österut än historiskt. Havs- och vattenmyndigheten beställer årliga uppdateringar om beståndsstatus via SLU Aqua och presenterar resultaten på fiskbarometern.se.

Bästa säsong

Vår

Makrillen börjar synas i Skagerrak i maj, oftast i slutet av månaden. De första fiskarna är vuxna individer som vandrar in för lek och går högt i vattnet. Fisket är tidigt i säsongen ofta det mest spännande, eftersom stimmen är synliga vid ytan och ofta jagar aktivt. Vattentemperaturen är avgörande: fisken söker sig till grundare kustnära vatten när temperaturen passerar 10–12 grader.

Sommar

Juli–september är högsäsongen. Stimmen är ofta stora och täcker allt från botten till ytan i vikar och sund. Det är under denna period som nybörjare har lättast att hitta fisken, och det är inte ovanligt att varje kast ger ett hugget. Fisk mot strömsträck och klippkanter med djupare vatten intill land. Tidiga morgnar och sena kvällar tenderar att ge mer aktiva fiskar.

Höst

I september–oktober börjar stimmen bryta upp och fisken samlas på djupare vatten inför höstvandringen. Fisket kan fortfarande vara bra, men kräver mer rörliga insatser och djupfiske med jigg eller tung pirk längs branter och djupare revkanter.

Vinter

Makrillen är frånvarande i svenska vatten under vintermånaderna. Den övervintrar i Nordsjön och Atlantens djupare vatten.

Dagliga mönster

Gryning och skymning ger generellt bättre fiske. Under högsommaren jagar makrillen aktivt nära ytan även mitt på dagen. Var uppmärksam på fåglar: samlingar av tärnor eller måsar som dyker mot ytan är ett säkert tecken på att makrillen driver upp småfisk underifrån.

Fisketekniker

Var och en av teknikerna nedan beskrivs i detalj på respektive tekniksida. Här ges en orientering om hur de passar för makrillfiske.

Spinnfiske

Spinnfiske är den vanligaste tekniken för makrill från land och båt. Lätta drags, pirkar och metallbeten i silver eller guld fungerar. Fisket är effektivt när stimmen syns vid ytan och fiskarna jagar aktivt. Kastning mot ytliga stim och snabb inpirring nära ytan ger ofta snabba resultat. Från land fungerar bryggor, klippor och pirar bra.

Läs mer om spinnfiske

Trolling

Dörjfiske med lätta beten är en klassisk metod längs Bohuskusten. Båten framförs i låg fart och betet löper strax under ytan. Tekniken passar bra när stimmen är spridda i stora havsområden och det är svårt att hitta fisken med kastkrok från land.

Läs mer om trolling

Flugfiske

Makrillen är ett utmärkt mål för flugfiskaren. Strimflugare och räkimiteringar i snabbt infiskad stil triggar ofta hugg direkt. Tekniken är extra rolig under vårens ytjakt och med tunga sjunkande linor mot djupare vatten under eftersäsongen.

Läs mer om flugfiske

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Ett lätt kast- eller spinnspö i klass 5–20 gram kastvikt passar för makrillfiske med handredskap. Flugfiskespö i klass 6–8 fungerar utmärkt.

Rulle: En lättrullande haspelrulle i mellanklass räcker, alternativt en flugfiskerulle med tillräckligt med baklinjekapacitet om fisken sätter iväg.

Lina: Tunn monofilament 0,20–0,25 mm eller flätlina i 0,12–0,15 mm ger bra kastkänslighet och lång räckvidd.

Tafs: Kortare fluorokarbontafs om 0,25–0,30 mm är tillräckligt. Makrillen är inte lederfräktigt, men en tafs skyddar mot slitage.

Beten: Pirkar, slantbeten, jiggar och metallbeten i silver, guld eller fluo-gult fungerar. Enkelt tungt pirk i trappkast fångar makrill lika bra som specialbeten.

Utrustningsguide för spinnfiske

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

3 074 gram Fångad från turbåt i Skagerrak, 1995. Fisken anses vara ytterst svårslagen för en art som sällan överstiger 1 kilogram i svenska vatten. Det exakta rekordet bör kontrolleras mot Sportfiskarnas officiella storfiskregister på sportfiskarna.se.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

1,20 kg (2 lb 10 oz) Fångad av Jørg Marquard, Kraakvaag Fjord, Norge, 29 juni 1992.

Det svenska rekordet på 3 074 gram är mer än dubbelt så tungt som IGFA:s officiella världsrekord. Skillnaden beror på att de två systemen är oberoende av varandra. Sportfiskarnas Storfiskregister är ett nationellt register som godkänner fångster utan krav på att de anmäls till IGFA. En rekordstorfisk fångad i Sverige behöver alltså inte automatiskt anmälas till IGFA för att godkännas som nationellt rekord. Det innebär att det svenska Storfiskregistret och IGFA kan ha helt olika rekordvikter för samma art.

Nordiska rekord

Uppdaterade nordiska rekord bör kontrolleras direkt hos respektive lands sportfiskeorganisation. För Norge hänvisas till Norges Jeger- og Fiskerforbund och för Danmark till Danmarks Sportsfiskerforbund.

Namn och etymologi

Det svenska ordet makrill härstammar från det nederländska makereel, i sin tur från medelnederländskans macreel. Det franska maquereau betydde historiskt både makrill och kopplare eller förmedlare. Förklaringen till dubbelbetydelsen var folktron att makrillarna ledde honsillarna till hansillarna under leken, vilket gjorde fisken till en slags förmedlare av kärleksmöten.

Det vetenskapliga artnamnet Scomber kommer från det klassiska grekiskans skombros, som betecknade tonfisk eller makrill. Artepitetet scombrus är en latinisering av samma ord. Makrillen är typarten för familjen Scombridae, den familj som också innefattar tonfiskar och bonitos.

I Sverige används ibland de informella benämningarna blåklämmig och grönrygg i lokalt dialektalt bruk, men dessa är ovanliga. Makrillsill används ibland felaktigt för arten i äldre texter men avser egentligen en annan art.

Makrill som matfisk

Makrillen räknas som en av de bästa matfiskarna i svenska hav. Köttet är fett, fast och kraftigt smakande, rikt på omega-3-fettsyror, protein och vitamin D. Livsmedelsverket räknar makrillen till de feta fiskar som ingår i rekommendationen om att äta fisk 2–3 gånger per vecka.

Fiskar i storleken 200–500 gram ger lätthanterliga filéer. Makrill är utmärkt grillad hel, panerad som filé, rökt eller inkokt i tomatsås. För att bevara kvaliteten bör fisken blogas direkt vid fångst och kylas snabbt, annars försämras köttet snabbt.

Makrill från Västerhavet omfattas inte av Livsmedelsverkets restriktioner för dioxin och PCB som gäller för fet fisk från Östersjön. Verket rekommenderar generellt variation i fiskvalet.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Makrill omfattas inte av nationellt fastslaget minimimått vid handredskapsfiske i kustvatten. Vid fiske med rörliga redskap som nät och ryssjor gäller ett minimimått på 20 centimeter i Skagerrak och Kattegatt. Kontrollera lokala föreskrifter.

Fredningstider

Makrillen har ingen nationell fredningstid för fritidsfiske med handredskap. Fisket är tillåtet hela säsongen.

Catch and release

Makrillen saknar simblåsa och klarar tryckombyten bättre än djuplevande arter. Vill du återutsätta fångsten bör fisken lossas från kroken utan att hanteras med torr hand. Makrillen är känslig för mekanisk skada på slemhinnan.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.