Hoppa till innehåll
Nybörjare

Isfiske

Målarter: abborre, gös, röding, sik

Isfiske är ett av landets mest tillgängliga fisken. Du behöver ingen båt, utrustningen är billig jämfört med spinn- och trollingfiske, och en handfull gram bly och en isborr räcker för att komma igång.

Isfiske är ett av landets mest tillgängliga fisken. Du behöver ingen båt, utrustningen är billig jämfört med spinn- och trollingfiske, och en handfull gram bly och en isborr räcker för att komma igång. Samtidigt är det det fiske där säkerhetsmarginalerna är minst. Den här guiden går igenom säkerhet, utrustning, teknik, målarter, klassiska svenska vatten, säsong och regler.

Säkerhet på isen

Säkerhet är alltid första prioritet. Issäkerhetsrådets tumregel är att det ska finnas minst 10 cm sammanhängande kärnis innan du går ut. Cirka 5 cm bär en vuxen person, men marginalen är då obefintlig. För skoter krävs 15-20 cm, för bil 25-30 cm.

Kärnis (blå is, stålis) är genomskinlig till svagt blå, hård och uppstår vid frysning utan snö. Snöis (vit is, stöpis) bildas när snö blandas med vatten och fryser igen och har ungefär halva hållfastheten. Två lager kärnis med vatten emellan får aldrig räknas ihop som en tjocklek.

Kontrollera istjockleken kontinuerligt under förflyttningar. Svaga ställen att vara extra uppmärksam på: vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund och grund. Snödrivor isolerar isen underifrån och kan halvera tjockleken under en driva.

Varningssignaler är dunkande eller dovt ljud, mörka fläckar, gråvita stöpfläckar, sprickor som vandrar och vatten som tränger upp. I april blir isen pipig och tappar bärighet på timmar trots att den ser tjock ut.

Obligatorisk utrustning:

  • Isdubbar runt halsen, utanpå kläderna
  • Räddningslina på minst 15 meter
  • Ispik
  • Flytoverall eller flytväst
  • Mobil i vattentätt fodral
  • Torrt ombyte i vattentät påse

Faller du igenom: behåll lugnet, vänd dig mot det håll du kom från, få upp armarna på isen, ta fram dubbarna, sparka aktivt med benen och åla dig upp med en dubb i taget. Rulla eller kryp långt ut på bärig is innan du reser dig. Larma 112.

Utrustning

Isborr

Manuell handborr i 110-115 mm passar tävlingsfiske och pimpel efter abborre. 130-150 mm är allroundvalet för de flesta arter. 200-250 mm krävs vid ismete och angelfiske efter gädda och gös eftersom större fisk inte går upp genom ett mindre hål.

Litiumdrivna motorborrar och adaptrar för slagborrmaskinen har ersatt bensinborrar för de flesta. En kraftig borrchuck (18 V eller mer) med adapter borrar lika fort som en bensinborr genom 50 cm is utan att starta surt i kylan.

Pimpelspö

Klassiska VM-spön på 30-50 cm med korkhandtag och löstagbar topp passar de flesta vertikalpirkfisken. Mormyskaspön har extra känslig topp för minimala rörelser. För grova pirkar, balansare och rödingblänken används längre och styvare modeller på 60-80 cm. Material är glasfiber eller komposit; kolfiber är sprödare i kyla.

Rulle och lina

Nylon är standard på is eftersom den klarar minusgrader bättre än fläta som suger upp vatten och stelnar. Riktlinjer:

  • 0,16-0,20 mm för abborre
  • 0,22-0,25 mm allround
  • 0,28-0,32 mm för röding, regnbåge och större fisk
  • 0,35-0,45 mm för ismete efter gädda och gös

Fluorkarbontafs på 15-30 cm vid rödingblänke och skygg fisk. Ståltafs eller kraftig fluor (0,55-0,70 mm) vid gäddfiske.

Pimplar

  • Vertikalpirk (blänke): hänger lodrätt, fiskas med ryck och pauser. Förstavalet för abborre.
  • Balanspirk: hänger horisontellt, simmar ut åt sidan vid ryck och liknar en småfisk. Bra för storabborre, gös, regnbåge och röding.
  • Bladpirk (bladspinnare): ger blink och vibration.
  • Tungstenpirk: volfram är betydligt tyngre än bly i samma volym, sjunker snabbare och håller bättre kontakt på djupet.
  • Mormyska: miniatyrpirk med fast krok som agnas med maggot eller fjädermygglarv. Perfekt för passiv fisk.

Färger: silver, koppar och guld är klassiker. Svart, glow och knallorange fungerar i grumligt vatten och mörker. Välj storlek efter djup, inte efter fiskens storlek: en tumregel är 1 gram per meter djup som minimum.

Ekolod

Bärbara ekolod har förändrat isfisket. Vexilar och Marcum är klassiska flasher-modeller med realtidsvisning. Garmin Striker och Echomap ger 2D-ekolod och i vissa fall LiveScope. Deeper Pro+ och Chirp+ är trådlösa kastlod som fungerar i pimpelhål.

Lär dig läsa hård botten (tunn röd linje) mot mjuk botten (bredare gulgrön zon), se betet och tolka returer från fisk som rör sig in mot pimpeln.

Kläder och övrig utrustning

Lager-på-lager: underställ i merino eller syntet, mellanlager i fleece, vind- och vattentätt ytterlager. En flotationsdräkt kombinerar flytväst och vinteroverall och är livförsäkring vid plurr.

Övrigt att ha med: skrylla eller sitthink, pulka eller spark för transport, isskopa (skimmer) för att rensa hålet från issörja, pimpeltält vid hårt väder, fisketång och krokavhakare.

Tekniker

Pimpelfiske

Bottensök alltid först: släpp ner pirken till botten, dra upp 5-20 cm och börja fiska. Klassisk rörelse är ett bestämt lyft 20-40 cm följt av kontrollerad sänkning och en paus på 3-10 sekunder. Hugget kommer oftast i pausen eller under sänkningen.

Variera rörelsemönstret: långa lyft, korta nervösa darrningar och helt stilla. Sätter du inte fisk på 10-15 minuter, borra nytt hål. Erfarna pimpelfiskare borrar 20-50 hål per dag. Föragna gärna med några maggots direkt i hålet.

Ismete och angelfiske

Borra ett 200 mm hål, rigga ett paternostertackel eller fritt rinnande sänke, agna med hel betesfisk för rovfisk eller mask och maggot för vitfisk. Frikoppla rullen och vänta på napp. Vid napp: ta upp lös lina, gör mothugget när linan stramar.

Pilkfiske på havsis

På havsis i Bottenviken och norra Östersjön används tyngre pilkar (20-100 g) för torsk och strömming. Strömmingen tas på häckla med flera glittrande krokar som darras med korta ryck strax ovan botten.

Läsa islandskapet

Studera djupkartor (Eniro sjökort, Navionics, iFiske) före turen. Fisk samlas vid kanter mellan grunt och djupt, vid uddar, sund, grynnor, vasskanter med hård botten utanför samt åmynningar och inlopp. Gädda och abborre står ofta på 2-6 meter i vikar tidigt och sent på säsongen och drar djupare under midvintern.

Stå inte kvar på samma hål utan fångst eller ekolodssignaler. Den som rör sig och provborrar fångar mest.

Målarter

Abborre är nybörjarens bästa val. Står på 2-6 meter på för- och efterisen, 5-10 meter under midvintern. Söker hårdbotten, branter, grynnor och uddar. Aktiv abborre tar pirk i hårda ryck; passiv kräver mormyska med maggot eller mycket varsamma rörelser.

Gös står djupare, 6-12 meter eller mer, vid mjukbotten med övergång till hårdbotten. Mest aktiv i skymning, gryning och natt. Mörka beten i svart, mörklila och kopparbrunt och balanspirk eller jiggpimpel fungerar bäst.

Röding trivs i kallt syrerikt vatten. I fjällsjöar tas den tidigt på säsongen djupt, ofta vid grynnor och djupkanter på 15-30 meter, och drar grundare mot islossningen. Rödingblänke med tafs och agnad krok är klassiker.

Sik går i stim. Fångas på små mormyskor och krok med maggot. Kräver tålamod och ofta många hålbyten för att hitta stimmet.

Lake är vinterns specialart och leker i januari-februari. Fiskas bäst i mörker med pirk eller paternoster och en bit fisk som bete. Lockskedar och rytmisk bottendunkning drar fram laken.

Gädda tas på ismete, angeldon eller stor pimpel och balansare. Tidigt och sent på isen på 0,3-2 meters djup i vikar. Använd alltid stålledare eller tjock fluortafs.

Torsk och strömming fiskas på havsis i Bottenviken, framför allt utanför Norrbottens- och Västerbottenskusten.

Klassiska svenska isfiskevatten

Storsjön i Jämtland håller röding, öring, sik, abborre, harr och lake. Fritt handredskapsfiske. Siljan i Dalarna är känd för storsik, abborre och röding. Vänern och Vättern fryser sällan helt men vikarna ger gös, abborre, gädda och i Vättern röding. Hjälmaren är klassiskt gös- och abborrevatten. Mälaren har gös, abborre, gädda och lake.

För röding och harr på fjällvatten gäller:

  • Funäsfjällen och Härjedalen: Tänndalssjön, Häckelsjön, Hyddsjön och Messlingssjön. Västharjedalspasset täcker stora delar av området.
  • Mittådalen och Rogen-Lossen: klassiska rödingsjöar i norra Härjedalen.
  • Idre och Särna: Burusjön, Öresjön, Hällsjön och Näcksjön.
  • Krokoms kommun: Bakvattnet, Rörvattnet, Åkersjön och Hotagen.
  • Norrbottensfjällen: tusentals rödingsjöar med ofta opåverkade bestånd.

Havisis med bra isfiskeförhållanden finns normalt i Bottenviken utanför Luleå, Piteå, Skellefteå och Umeå från januari till april.

Säsong

Isen lägger sig normalt i november på fjällvatten och nordliga insjöar, december-januari i Mellansverige. Bästa fiske är ofta sen säsong (mars-april) när dagarna blir längre och fisken börjar röra sig mot lekvandring. På fjällvatten är april-maj toppen för röding.

Islossning är farligast: solbelyst is i april blir pipig på dagen och kan brista plötsligt. Undvik isen vid plusgrader utan lokalkännedom.

Regler och tillstånd

I de fem stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön) och längs hela kusten råder fritt handredskapsfiske. I övriga vatten krävs fiskekort från fiskerättsägaren. Köp via iFiske.se eller lokala återförsäljare.

Lakens fredningstid varierar mellan vatten och län. På Gotland är gädda och abborre fredade 1 mars-31 maj i kustvatten. Riktat torskfiske är förbjudet i hela Östersjön sedan 2025. Kontrollera alltid aktuella regler på svenskafiskeregler.se eller hos respektive fiskevårdsområde.

Vanliga misstag

  • Gå ut på okänd is utan att kontrollera tjockleken.
  • Lämna isdubbarna i ryggsäcken i stället för runt halsen.
  • Sitta för länge på samma hål utan fångst.
  • Fiska för stor pimpel på grunt vatten eller för liten pirk på djupt vatten.
  • Glömma agnet vid passiv fisk.
  • Fiska utan ekolod på okänd sjö.
  • Inte ha torrt ombyte med.
  • Ge sig ut på is ensam.

Vad de flesta inte vet

Vintertid har djupa sjöar omvänd skiktning jämfört med sommaren: vatten närmast botten håller cirka 4 °C medan vatten direkt under isen är 0 °C. Fisken söker sig till det varmare bottenvattnet, vilket är en av anledningarna till att bottenfiske dominerar på vintern.

Tidigt på säsongen, innan syrehalten på djupet sjunkit, står fisken djupare. Sent på säsongen, när smältvatten tillför syre vid ytan, drar den grundare och kan stå direkt under iskanten.

Ny snö isolerar isen och gör att den fryser långsammare och kan tina underifrån vid milda perioder. En gammal isläggning med tjock snö kan vara svagare än en bar yngre is.

Bästa tiderna på dygnet varierar: abborre tar bäst 09-15 vid stigande lufttryck, gös och lake i skymning och natt, röding kring gryningen. Stigande lufttryck i klart väder är generellt bästa fiskevädret. Vid fallande tryck inför ett lågtryck tystnar fisken.

Lämna lite issörja kvar i hålet på grunt klart vatten. För mycket ljus skrämmer fisken. Pimpla aldrig utan att först lodda av djupet så du vet exakt var du har botten. Den som håller exakt djup längs en kant fångar betydligt mer än den som hoppar slumpmässigt.