Hoppa till innehåll

Lake

December–februari (bäst under och strax före leken)

Laken (Lota lota) är Sveriges enda sötvattenslevande torskfisk och ett av de mer ovanliga sportfiskeobjekten i svenska vatten. Den är nattaktiv, föredrar kallt och djupt vatten och leker mitt i vintern när de flesta andra arter är som minst aktiva. För den som vill fiska i december och januari, när isarna ligger och mörkret faller tidigt, är laken det självklara valet.

Biologi

Utseende och identifiering

Laken är svår att förväxla med någon annan svensk fisk. Kroppen är marmorerad i svart, brunt och gulbrunt på ryggen och sidorna, med en ljusare buk. Formen liknar ett grodyngel: stort platt huvud, putande buk och en slank, avsmalnande svans. Det mest karakteristiska kännetecknet är skäggtömmen, en lång hudflik under hakan, och två korta skinnflikar vid näsöppningarna, båda typiska för torskfiskar. Den bakre ryggfenan och analfenan är långa och skapar tillsammans med stjärtfenan ett paddellikt intryck. Skinnet är segt och slemmigt med mycket små fjäll djupt inbäddade i huden. En sällsynt gulaktig färgvariant kallas guldlake.

Storlek och tillväxt

Tabellen nedan visar genomsnittliga värden. Det finns stor variation mellan vatten, och individer i kalla, djupa och födoberikade sjöar och älvar kan nå betydligt större storlek.

ÅlderLängd (cm)Vikt (kg)
3 år20–300,1–0,2
5 år35–450,3–0,6
8 år50–600,8–1,5
12 år65–802,0–4,0
15+ år80–98+4,0–8,5+

Lake är en relativt långsamväxande art. Könsmognaden i svenska vatten sker vanligtvis vid 4–6 års ålder. Enligt FishBase kan arten globalt bli upp till 152 cm och 34 kg, men sådana storlekar är extremt sällsynta och förekommer inte i Sverige.

Diet

Som yngel lever laken på djurplankton. Tidigt i livet övergår den till bottenlevande ryggradslösa djur: insektslarver, snäckor, kräftdjur och musslor. Vuxna individer är utpräglade rovfiskar som äter mört, nors, siklöja, gärs och abborre. De tar också kräftor och fiskrom. Laken är nattaktiv och jagar aktivt även vid vattentemperaturer nära noll grader, vilket skiljer den från de flesta andra rovfiskar.

Fortplantning

Laken leker i december–mars, i norra Sverige kan leken pågå in i april. Lekplatser är sandiga, grusiga eller steniga bottnar på 0,5–15 m djup vid vattentemperaturer nära 0–4 °C. Leken sker ofta i grupp, där upp till 20 individer slingrar sig ihop i täta ansamlingar. En stor hona kan producera miljontals ägg. Äggen svävar fritt i vattenmassan tack vare en oljedroppe och kläcks efter 20–60 dygn beroende på temperaturen.

Habitat och beteende

Laken är bunden till kallt och syrerikt vatten. Den undviker temperaturer över 11–14 °C och är i princip inaktiv vid över 20 °C. Den förekommer i sjöar, älvar och åar i nästan hela landet, från södra Sverige upp till fjällgränsen, samt i bräckt kustvatten i Bottniska viken och söderut längs Östersjökusten till Kalmarsund. Arten saknas på Öland, i de sydligaste delarna av Skåne och i de allra högst belägna fjällvattnen. Många bestånd är stationära, men det finns vandrande bestånd som söker sig upp i rinnande vatten inför leken och återvänder till samma lokaler år efter år.

Beståndssituation

Lake är rödlistad som Sårbar (VU) av SLU Artdatabanken (rödlistan 2020). Provfiskedata visar att arten förekom i 40 procent färre sjöprovfisken under perioden 1994–2018, och data från elfiskeregistret visar en minskning på 31 procent under motsvarande period. Den sammanlagda minskningstakten bedöms ha uppgått till 30 procent under de senaste 24 åren. Den bedömda huvudorsaken är ett varmare klimat. Det finns dock regional variation: i Vättern och andra stora, djupa och kalla sjöar bedöms bestånden vara goda. I de fem stora sjöarna och längs kusten förekommer ett begränsat yrkesfiske på lake. Laken är Västergötlands landskapsfisk.

Bästa säsong

Vår

Fisket avtar när vattnet börjar värmas. Lekkoncentrationerna är över och fisken sprider ut sig. Bottenmete kan fortfarande ge resultat i april i kalla norrländska vatten, men generellt markerar vårens inträde slutet på den aktiva säsongen.

Sommar

Laken är i princip inaktiv. Den drar sig till djupt, kallt vatten och stannar där. Det bedrivs inget meningsfullt sportfiske efter lake på sommaren i Sverige.

Höst

Fisket vaknar till liv igen från september. När vattentemperaturen faller under 10–12 °C börjar laken röra sig och jaga aktivt igen. Bottenmete och jiggfiske nära botten fungerar från september och framåt. Oktober och november är bra månader, särskilt under nätterna.

Vinter

Högsäsongen. Från december fram till slutet av februari är laken som mest aktiv. Isfiske och bottenmete på natten ger de bästa resultaten. Leken i januari–mars samlar fisken på grunda bottnar, vilket skapar möjligheter att fånga stora exemplar på relativt lite vatten. I norrländska fjällsjöar med genomskinlig is kan lake ibland observeras direkt under isen och fiskas med pimpel dagtid.

Dagliga mönster

Laken är utpräglat nattaktiv. Skymningen och de första timmarna efter mörkrets infall är de bästa fisketiderna. Nattfiske med botten-rigg är standardmetoden. Under sommaren, om det fiskas alls, är djupt vatten och dagtid den enda realistiska möjligheten.

Fisketekniker

Lakens nattaktivitet och bottenbundna beteende styr teknikvalet. Varje teknik beskrivs utförligare på respektive tekniksida.

Isfiske

Isfiske är den mest populära metoden för lake och fungerar utmärkt från december till mars. Betet placeras på botten eller mycket nära den. Pimplar med silverfärgad eller vit jig kan locka fram hugg, gärna kombinerat med ett stycke fiskfilé eller mask som attraktion. I klara fjällsjöar med tunn, genomskinlig is kan laken ibland ses underifrån och fiskas direkt.

Läs mer om isfiske

Mete

Bottenmete nattetid är klassisk laketemning. En tyngd rigg med betet liggande på botten ger bäst resultat. Legan sätts vid skymningen och fiskas aktivt under kvällen och natten. Det är vanligt att sätta ut flera metklubbor längs kanten och pimpla aktivt vid sidan om. Metoden fungerar under höst och tidig vinter även i öppet vatten.

Läs mer om mete

Jiggfiske

Jiggfiske med mjukbeten eller metalljiggar nära botten fungerar under höst och vinter. Dra långsamt med täta bottenkontakter. Tekniken är effektiv i rinnande vatten och sjöar med känd lakebotten.

Läs mer om jiggfiske

Utrustning

Val av utrustning beror på teknik. En kortfattad orientering:

Spö: Ett mellantungt metkastspö eller ett kortare isfiskespö i klass 10–40 g håller för de flesta situationer. Lake kräver inget specialspö.

Rulle: En enkel haspelrulle av mellanklass räcker. Lake kämpar inte hårt och ger sällan långa drag.

Lina: Monofil 0,30–0,40 mm eller flätlina 0,14–0,20 mm med fluorkarbon-tafs. Flätlina ger bättre bottenkontakt vid jiggfiske.

Krok: Stora krokar, klass 2/0–5/0, hanterar tjockare biten som fiskstycken och räkor. Lake har ett relativt litet gap och bör krokas ordentligt.

Beten: Fiskbitar (strömming, sik, siklöja), räka, mask och lever är klassiska och effektiva. Laken är inte kräsen på aktiva dagar.

Utrustningsguide för spinnfiske

Rekord

Svenskt rekord (Sportfiskarnas Storfiskregister)

8,500 kg, 98 cm Fångad av Margit Ågren, Ångermanälven (Sollefteå, Västernorrland), 1996-10-22. Rekordet har stått i nästan tre decennier och gäller fortfarande.

Världsrekord (IGFA All-Tackle)

25 lb 2 oz (11,4 kg) Fångad av Sean Konrad, Lake Diefenbaker, Saskatchewan, Kanada, 2010-03-27. Fisken mätte 104 cm och togs på hel sill som bete på cirka 5,5 m djup. Konrad slog därmed sitt eget tidigare IGFA-rekord från samma sjö.

Det svenska rekordet på 8,500 kg är lägre än IGFA-världsrekordet på 11,4 kg. De två registren är oberoende av varandra och har olika krav på dokumentation. IGFA kräver bland annat specificering av lina och betestyp, vilket Sportfiskarnas system inte gör. En lake på 11,4 kg fångad i Sverige skulle kunna registreras som nytt svenskt rekord hos Sportfiskarna, men det kräver korrekt dokumentation och inlämning.

Nordiska rekord

  • Norge: 7,00 kg, Arne Martin Kvemo, Kvesjøen, 1976
  • Finland: Den historiskt största registrerade laken i Finland uppges ha vägde 15,5 kg, men uppgiften avser inte ett modernt sportfiskerekord med fullständig dokumentation.
  • Danmark: Laken är i praktiken utdöd i Danmark och saknar meningsfullt sportfiskerekord.

Namn och etymologi

Det svenska ordet lake går tillbaka till fornsvenskan och fornnordiskans laki. Ordet kopplas till germanska ord för “slemmig” eller “slapp”, vilket passar väl på lakens hala och sega kropp. På isländska heter fisken fortfarande laki. Det vetenskapliga namnet Lota lota är hämtat från det gamla franska la lotte, ett samlingsnamn för torskfiskar.

Laken bär flera informella benämningar inom sportfisket: stenlake och lerlake syftar på bottentypen där den påträffas, djuplake är en informell term som används i Vänern och Vättern för djuplevande individer, och guldlake syftar på den gula färgvarianten. Dessa benämningar är inte biologiskt definierade underarter utan folkliga distinktioner bland fiskare.

Engelskans burbot är lakens internationella sportfiskenamn. I England kallades den ibland “the lawyer fish” på grund av skägget. Arten är Västergötlands landskapsfisk sedan 1994.

Lake som matfisk

Lake är en av de bättre matfiskarna i svenska sötvatten, men används sällan jämfört med abborre och gädda. Som torskfisk har den fast, vitt och saftigt kött med mild smak. Köttkvaliteten är bäst under höst och tidig vinter. Skinnet är segt och slemmigt och ska alltid flås före tillagning.

Lakens lever är stor, fet och räknas som en delikatess. Den har högt A-vitamininnehåll och bör ätas med måtta. Rommen är likaså uppskattad. Den klassiska rätten är stuvad lake, där fisken kokas i buljong och serveras med en redd sås, kokt lever, rom och kokt potatis. Det finns lokala varianter av rätten i nästan varje landskap med laketradition.

Laken kokas hel eller i bitar i lättsaltat vatten, stekas i panna eller tillagas i ugn. En lake på 0,8–1,5 kg är ett lämpligt köksformat. Mycket stora honor med riklig rom bör återutsättas med tanke på artens rödliststatus.

Juridik och regler

Minimimått och fönsteruttag

Det finns inget nationellt minimimått för lake i Sverige. Lokala regler kan förekomma i enskilda fiskevårdsområden. Kontrollera alltid det aktuella fiskekortet och karttjänsten svenskafiskeregler.se.

Fredningstider

Det finns ingen nationell fredningstid för lake. Lokala regler kan gälla. Trots avsaknad av lagstiftad fredningstid bör hårt riktat fiske undvikas på koncentrerade lekbestånd i grunda rinnande vatten under januari–mars, eftersom ett alltför hårt uttag där kan påverka hela bestånd på långa strömsträckor.

Catch and release

Lake är rödlistad som Sårbar (VU) av SLU Artdatabanken. Arten är långsamväxande och sent könsmogen. Ett måttligt uttag är motiverat, och återutsättning av stora, romstinna honor rekommenderas. Laken tål hantering relativt väl men bör återutsättas omedelbart i det kalla vattnet för att minimera stressskada.

Kontrollera alltid lokala regler på HaV:s webbplats eller Länsstyrelsens sidor inför fiske.

Tekniker för lake

Vanliga frågor

När är det bäst att fiska lake?

December till februari är högsäsongen. Laken är som mest aktiv under vinterns mörka och kalla månader, och leken i januari–mars koncentrerar fisken till grunda bottnar på 0,5–3 m djup. Nattfiske ger ofta bäst resultat.

Vad är det bästa bettet för lake?

Mask, fiskbitar (strömming, sik, siklöja), räka och lever fungerar alla bra. Laken är sällan kräsen när den är aktiv. Betet ska ligga på eller mycket nära botten.

Är lake god att äta?

Ja, och lakens lever och rom är klassiska delikatesser. Köttet är fast, vitt och saftigt, liknande torsk. Stuvad lake med lever och rom är den mest klassiska rätten. Köttkvaliteten är bäst under höst och tidig vinter.

Är det tillåtet att fiska lake i Sverige?

Det finns inget nationellt minimimått eller fredningstid för lake. Lokala regler kan dock förekomma i enskilda fiskevårdsområden. Kontrollera alltid aktuella regler på svenskafiskeregler.se och via fiskekortet för det aktuella vattendraget.

Varför minskar laken i Sverige?

SLU Artdatabanken rödlistar laken som Sårbar (VU) och pekar på klimatförändringarna som den främsta orsaken. Arten gynnas av kallt vatten och missgynnas av stigande vattentemperaturer. Provfiskedata visar att lake förekom i 40 procent färre sjöprovfisken under perioden 1994–2018.