Dropshotfiske

Dropshot är en finessteknik där sänket sitter längst ner på linan och kroken med betet hänger fritt 20–60 cm ovanför. Det gör att betet kan röra sig utan att sänket lyfts från botten, en presentation som är svår att matcha för trög eller pressad fisk. Tekniken är enkel att lära sig grunderna i men har tillräckligt djup för att hålla en fiskare engagerad i många år.

Utrustning

Spö

Ett dropshotspö är 200–230 cm långt med en mjuk, känslig topp och en styv ryggrad. Aktionen ska vara Fast eller Extra Fast, med kraftklass UL (Ultralight) eller L (Light) för abborre och ML (Medium Light) för gös och djupare vatten. Kastvikt 3–14 g täcker de flesta situationer för abborre. För gös på djupare vatten och med tyngre sänken passar 5–21 g bättre.

Det som skiljer ett dropshotspö från ett jiggspö är att ca 80–90 procent av blanket är styvt medan bara toppen böjer. Den styvare ryggradsdelen behövs för att mothugget ska gå igenom, och den mjuka toppen registrerar de lätta hugg som är typiska för tekniken.

Rulle

En haspelrulle i storlek 2000–2500 är standard. Rullar i den storleken balanserar bra med spön i UL–ML-klassen och har tillräcklig linkapacitet för de djup som är aktuella i svenska vatten. Välj en rulle med direkt backspärr så att fisken inte kan ta slaklina vid mothugget.

Linor

Flätlina 0,08–0,12 mm PE i en synlig färg som fluorgul eller orange används som huvudlina. Flätlinan töjer sig inte, vilket är avgörande för att känna de lätta hugg som dropshotfiske ger. Monofil eller fluorocarbon som huvudlina fungerar inte lika bra eftersom de mjukar upp signalerna.

Mellan flätlinan och kroken knyts en tafs på 60–100 cm fluorocarbon, 0,18–0,22 mm för abborre och 0,22–0,28 mm för gös. Fluorocarbon föredras framför monofil av tre skäl: materialets brytningsindex ligger nära vattnets och gör tafsen svårare för fisken att se, det är styvare vilket håller kroken rakt ut i 90 graders vinkel från linan, och det tål nötning mot sten och fiskens tänder bättre.

Krokar

Dedikerade dropshotkrokar med öppet öga används för att knyta Palomarknuten korrekt. Vanliga storlekar är 4–8 för abborrfiske med beten i 5–8 cm-klassen och 1–2 för gösfiske med beten i 8–12 cm-klassen. Krokar med svivel i ögat (spinshot-typ) minskar risken att betet vrider sig och trasslar tafsen.

Sänken

Dropshotsänken finns i tre former: cylinder, päron och kula. Cylinderformen hänger upp sig minst i sten och vegetation och är ett bra standardval. Päronformen glider lätt över mjukbotten och sand. Kulformen används mest på ren sandbotten.

Vikter anpassas efter djup och vind:

• 3–8 m, vindstilla: 5–7 g
• 5–15 m, måttlig vind: 7–14 g
• 15–25 m, djup gös eller ström: 14–21 g

Tungstensänken är att föredra framför bly. Tungsten är ca 1,7 gånger tätare än bly (19,3 mot 11,35 g/cm³), vilket innebär att ett tungstensänke av en given vikt är ungefär 40 procent mindre i volym. Det sjunker snabbare, hakar upp sig mer sällan i botten och ger en tydligare klick mot sten och hård botten som ofta triggar hugg.

Beten

Plastbeten i 5–10 cm används. Typiska former är finesse-worm (en smal, lätt krökt mask), straight shad (en slank fisk med flat svans) och liten grub. Betets rörelse i vattnet styrs av formen. Finesse-worms ger ett diskret svaj, straight shads en mer utpräglad simsrörelse.

Naturfärgade och transparenta beten fungerar konsekvent bra på passiv fisk: motoroil, watermelon, clear/smoke och Arkansas Shiner-liknande nyanser. Kontrastfärger (chartreuse, orange, rosa) kan fungera bättre vid grumligare vatten eller när fisken är aktiv.

Riggar

Dropshot används i tre distinkta varianter beroende på fiskesituation.

Klassisk dropshot är grundriggen. Kroken sitter 20–60 cm ovanför sänket via Palomarknuten. Betet är nose-hookat (kroken sticks precis genom betets nos) så att det hänger horisontellt och rör sig fritt. Används vertikalt från båt och vid castingfiske från land eller båt. Passar abborre och gös i de flesta situationer.

Weedless dropshot monteras med ett offset wide gap-krok (EWG) och betet trycks in i en Texas-rigg-liknande position för att täcka kroken. Taps lite av betets naturliga rörelse men passar vegetation, grenar och bergsskrevor där klassisk rigg hakar upp sig. Används i grundare vatten med struktur.

Pelagisk dropshot monteras med en längre droppe på 60–100 cm och används utan att sänket bottnar, istället hålls det fritt i vattnet. Effektivt när ekolodet visar fisk högt upp i vattenpelaren, t.ex. abborrstim pelagiskt sommartid.

Tekniker

Vertikal presentation är tekniken i sin renaste form. Båten positioneras med trollingmotor över hittad fisk, sänket sänks ner till botten och linan sträcks så spötoppen böjer lätt. Sedan skakas spötoppen med 1–3 cm handledsskakningar utan att sänket lyfts. Betet vibrerar och fladdrar på ett fixerat djup. Hugget känns som ett svagt tick, en plötslig tyngd eller att linans kontakt tappas. Pausen är avgörande: efter skakningarna läggs spöet still i 5–15 sekunder. De flesta hugg kommer i pausen eller direkt efter.

Castingdropshot kastas mot en struktur, en djupkant, en brygga eller ett vassbryn. Sänket får sjunka fritt på slak lina, sedan sträcks linan och spöet skakas i position under några sekunder. Därefter dras sänket längs botten med ett kort lyft och en paus. Tekniken täcker ett större område och passar bättre från land.

Djupanpassning är den viktigaste variabeln. Vid vattentemperatur under 10°C sitter fisken tätt mot botten. Korta droppen till 15–25 cm och fiska långsamt med långa pauser. Vid 10–15°C kan droppen förlängas till 30–45 cm och presentationen snabbas upp något. Vid varmare vatten kan aktiv fisk stå upp till 60 cm över botten, och en längre droppe på 40–60 cm är mer effektiv.

Att läsa vatten

Dropshot är en bottenorienterad teknik och kräver förståelse av var fisken befinner sig i djupled. Ekolod är den viktigaste hjälpen, men utan ekolod gäller det att hitta strukturer som samlar fisk: djupkanter, grus- och stenbottnar, undervattensrev, nedfallna träd och gränsen mellan hård och mjuk botten.

Djupkanter är dropshotets hemmaplan. En brant som går från 3 meter ner till 10 meter samlar abborre och gös på den djupa sidan, ofta vid 5–9 meters djup på senhösten. Sök kanter med lite topografi: ett enstaka stenblock eller en liten udde längs kanten håller oftare fisk än en lång, slät brant.

Bottenmaterial berättar vad fisk äter och var den befinner sig. Hård botten (sten, grus, lera) håller bättre koll- och rovfiskhållning än mjuk dy. Vid övergången mellan hård och mjuk botten stannar ofta kräftdjur och småfisk, och rovfisken följer efter. Sök den övergångszonen med sänket och känn skillnaden i bottenkontakt.

Målarter

Abborre är primärmålet för dropshotfiske i Sverige. Abborren trivs vid struktur, djupkanter och bottnar med varierande material. Den är stationär inom ett relativt litet område och svarar bra på slow-presentation. Stora abborrar på 400 gram och uppåt är ofta solitära eller går i små storleksgrupperade stim, skilda från de stora stimmen av yngre fisk. Dropshot är särskilt effektivt tidigt på säsongen när abborren fortfarande är trög av kallt vatten, och på senhösten när stimmen samlas på djupkanter inför vintern. Det finns inget nationellt minimimått för abborre i Sverige.

Läs mer om abborre

Gös fiskas med dropshot på djupkanter och grynnor, oftast 6–15 meters djup. Gösen är skymnings- och nattaktiv, med ljusförstärkande ögon som ger den god syn i mörker. Kvällsfiske med dropshot vid djupkanter är produktivt från midsommar och framåt. Använd större beten i 8–12 cm-klassen, starkare fluorotafs (0,25–0,28 mm) och mörka eller UV-aktiva färger. Minimimåttet för gös är 45 cm i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren med angränsande vattendrag. Gösen har en sluten simblåsa, vilket innebär risk för barotrauma vid dragning från djupt vatten. Återutsätt försiktigt och undvik djupfiske om fisken ska sättas tillbaka.

Läs mer om gös

Svenska vatten

Vänern är ett av Sveriges bästa dropshotvatten för gös. Djupbranter utanför öar och uddar ger klassiska platser på 8–18 meters djup. Abborre fiskas grundare, 4–10 m, vid stenstruktur. I Vänern gäller fredning för gös i utpekade fredningsområden 25 april–25 maj. Kontrollera vilka fredningsområden som gäller lokalt hos Länsstyrelsen Västra Götaland.

Vättern är kristallklart med djupkanter som passar tekniken väl. Det klara vattnet gör fluorotafs och naturfärgade beten extra viktiga. Klassiska platser finns utanför Hjo, Karlsborg, Visingsö och Hästholmen. Vättern har inga nationella fredningstider för gös, men djupa fiskefria områden för röding- och öringstammarnas skull finns i tre delar av sjön.

Mälaren är mer varierat med grumligare vatten i delar och klarare i andra. Bra gösvatten i Ekoln, Galten och Västeråsfjärden. Dropshot fungerar från båt längs djupkanter och vid mälarens många strukturer. Fritt handredskapsfiske gäller i hela Mälaren.

Bolmen har starka bestånd av gös och abborre. Djupbranter norr om Bolmsöbron på 5–8 meters djup är klassiska gösplatser. Lokala regler gäller: fiskekort krävs, och gösfiske djupare än 10 m är förbjudet med hänsyn till återutsättningens överlevnadsgrad.

Storsjön i Jämtland har bra abborrbestånd och klart vatten som gynnar dropshottekniken under sommar och höst. Fritt handredskapsfiske gäller.

Andra produktiva vatten: Hjälmaren (grundare men bra abborre 3–8 m), Sommen och Åsnen i Småland, Roxen och Glan i Östergötland, samt Stockholms innerskärgård i bräckvatten.

Säsong

Vår är dropshotets starkaste period. Direkt efter islossning, vid vattentemperatur 4–10°C, är abborren trög och stannar nära botten. Fiska vid de strukturer som värms upp snabbast: stenkajer i solläge, utlopp och grunda vikar med hård botten. Håll droppen kort (15–25 cm), betet litet och lättflytande, och ge långa pauser.

Sommar förflyttar fisken djupare dagtid. Abborren söker svalare vatten under språngskiktet vid 5–10 meters djup i de flesta svenska sjöar. Gös aktiveras på kvällen och natten vid djupkanter. Dropshot kombinerat med ekolod för att hitta djupstående fisk är effektivt under den här perioden.

Höst är årets bästa tid för stor abborre. Fisken samlas i stim på djupkanter, 5–9 m, och bygger upp fettreserver inför vintern. Stimmen kan vara stora och koncentrerade, och dropshot ger möjlighet att fiska dem minutiöst utan att skrämma bort dem med onödig rörelse. Gösen är aktiv till sent på hösten.

Vinter fungerar dropshot i öppet vatten i södra Sverige. Abborren är passiv på 8–15 meters djup. Fiska extremt långsamt med en mycket kort droppe (10–20 cm) och ge pauser på upp till 30 sekunder. Lake är aktiv kring lekplatser från januari och kan fiskas med dropshot på 3–10 meters djup vid sten- och grusbottnar.

Regler och tillstånd

Fritt handredskapsfiske gäller längs hela kusten och i de fem stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. I alla andra insjöar krävs fiskekort eller tillstånd från fiskerättsägaren.

Minimimått för gös är 45 cm i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren med angränsande vattendrag, samt längs Östersjökusten. Det finns inget nationellt minimimått för abborre.

Gösfredning i Vänern gäller 25 april–25 maj i utpekade fredningsområden. I Byälvens fredningsområde är fredningstiden förlängd till första lördagen i juli klockan 12:00.

Kontrollera alltid aktuella regler på svenskafiskeregler.se eller hos respektive länsstyrelse.

Vanliga misstag

• Sänket är för lätt för djupet eller vinden. Förlorad bottenkontakt innebär att presentationen inte fungerar. Använd alltid det lättaste sänke som ger tydlig bottenkänsla, men gå upp i vikt när vind, ström eller djup kräver det.
• Sänket lyfts vid varje skakningsrörelse. Hela poängen med dropshot är att sänket ska vila på botten medan bara betet rör sig. Skakningarna görs med handleden och toppen 1–3 cm, inte med armen.
• Droppen är för lång vid trög fisk. När abborren är kall och passiv söker den inte upp beten som sitter 50 cm ovanför nosen. Börja med 20–25 cm och förläng bara om inga hugg kommer.
• Betet hänger inte horisontellt. Om kroken sticks igenom betet på fel ställe, eller om Palomarknuten inte knöts med tagänden återförd ner genom kroköglan, kommer betet att hänga snett eller rotera. Kontrollera alltid i vattnet bredvid båten innan du fiskar.
• Tafsen är för kort. En tafs på under 50 cm gör att den synliga flätlinan hamnar för nära betet. Minst 60–80 cm fluorotafs, helst 100 cm i klart vatten.
• Pausen hoppas över. Presentationen snabbas upp för att täcka mer vatten. Dropshot är inte en sök-teknik utan en precision-teknik. Stanna länge på hittad fisk och ge pauser på 10–20 sekunder mellan skakningarna.
• Monofil används som tafs i klart vatten. Nylonlina är synligare än fluorocarbon och töjer sig vid mothugget. I klart vatten kostar det fisk.
• Gösen fiskas upp från djupet för snabbt. Gösens slutna simblåsa kan inte trycksutjämna. Dra upp fisken långsamt, speciellt från djup över 8 meter, för att minimera barotraumaskador vid återutsättning.

Det de flesta inte vet

Dropshottekniken i sin moderna form utvecklades i Japan under 1990-talet som svar på extremt hårt fisketryck i landets tävlingsvatten. Japanska basstävlingar drog 600–800 båtar till relativt små sjöar, vilket tvingade fram finesse-tekniker som inte liknade något som användes i väst vid den tiden. Tekniken fördes till Kalifornien runt millennieskiftet och spred sig därifrån globalt.

Fluorocarbon-tafs är inte marknadsföring. Materialet (PVDF, polyvinylidenfluorid) har ett brytningsindex på ca 1,42, vilket ligger nära vattnets 1,33. Det jämförs med nylons 1,53, som avviker mer. I klart vatten, där abborre och gös har god sikt, gör den skillnaden sig påmind. Fluorocarbon är dessutom tyngre än vatten (densitet ca 1,78 g/cm³ mot nylons 1,14 g/cm³), vilket gör att tafsen sjunker och håller sig nära botten istället för att bilda en bågformad kurva uppåt mot ytan.

Tungstens densitet på 19,3 g/cm³ är nästan dubbelt så hög som blyets 11,35 g/cm³. I praktiken innebär det att ett tungstensänke i en given vikt är ungefär 41 procent mindre i volym än ett blysänke av samma vikt. Det mindre sänket fastnar mer sällan i botten och överför vibrationer mot sten tydligare genom linan, eftersom tungsten är hårdare och mer vibrationsledande än bly. Skillnaden i bottenkänsla är märkbar för de flesta fiskare som testar dem sida vid sida.

Abborre och gös rör sig vertikalt i vattenpelaren under dygnet, med uppåtrörelse i skymning och nedåtrörelse i dagsljus. Dropshot är en av de få tekniker där fiskaren kan justera betets exakta höjd över botten i centimetrar utan att byta rigg, genom att helt enkelt flytta sänkets klämma upp eller ner på tagänden. Det gör det möjligt att svara på var fisken faktiskt befinner sig, inte var man antar att den ska stå.